Ricky Rydén

Idag läste jag en artikel på E24 med rubriken ”Inte fet på McDonald’s lön”, som kort och gott handlar om att McDonald’s VD i Sverige tjänar mer pengar än Fredrik, en kille som jobbar i kassan på nyss nämnda företag. Är det allvarligt talat något konstigt med det?

Vi har Fredrik som verkar nöja sig med att stå i kassan, det är ingenting man blir rik på. Ett kassabiträde kommer aldrig tjäna flera miljoner per år, speciellt inte på ett snabbmatsställe. Sen så har vi Waldemar Nuvall, VD på svenska McDonald’s, som då tjänaravsevärt mycket mer än Fredrik, och när man läser kommentarerna till artikeln så verkar alla tycka att det är orättvist.

Varför då undrar jag? Borde alla ha samma lön? Nej, knappast.

Att sitta som VD på ett så stort företag går aldrig i världen att jämföra med att stå bakom kassan. En VD sitter inte bara på sitt feta arsle och tjänar miljoner, som många verkar tro. Det krävs oftast mycket jobb och slit för att komma till en punkt i livet där man har en inkomst på flera miljoner per år, och om någon har kämpat sig dit, vad har ni då för rätt att försöka ta det ifrån personen?

Jag förstår verkligen inte hur vissa tänker. Men jag vet att jag tänker lägga min energi på att skaffa mig ett bra liv med en bra inkomst istället för att sitta och klaga på dom som har lyckats med det.

Och vet ni vad? Mitt tips till er är att ni gör det samma!

”- Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag skulle kunna gå igenom eld och vatten för dig”, sa pojken.

”- Kan du inte komma hit nu då?”, frågade flickan.

”- Är du dum? Det regnar ju ute!”, svarade pojken.

Denna lilla dialog hörde jag idag, och den fick mig att tänka på hur fel man ibland tänker. Pojken vill göra allt för flickan, men det är lite jobbigt att gå ut när det regnar. Det samma gäller i de flesta situationerna i vardagen också. Man borde ta tag i sitt liv, man har en dröm  som man vill nå, men man orkar inte riktigt gå ut i regnet när det är så bekvämt att sitta kvar.

Hur ska man då göra för att orka ta det där första steget på resan mot sin dröm? Jag tror att allt man behöver göra är att övertyga sig själv om att man vill nå sitt mål.

Jag vill nå min dröm, därför har jag gett mig ut i regnet.

En människa som inte gör någonting och som inte riskerar någonting – har heller ingenting och är ingenting. Det är inte svårare än så. Så varför sitter du kvar här? Ge dig ut i regnet och nå dina mål!

Jag gjorde en dum grej för väldigt många år sedan när jag gick i grundskolan. Jag lät mig tryckas ner av en person. Enligt honom var jag allt i världen som inte var bra. Jag var kort, jag hade glasögon och jag stammade. Allt med mig var fel, och givetvis mitt egna fel.

Nu i helgen sprang jag på den där killen – mobbaren – på krogen, ungefär 12 år efter att vi sist sågs. Jag har tydligen vuxit lite mer än honom dom senaste 12 åren, och han som var ett huvud längre än mig är nu helt plötsligt nästan två huvuden kortare. Jag lade även märke till att han, liksom många andra idag, hade ett par tjocka svarta glasögon med vanligt plastglas i – eftersom det är mode idag.

Så där stod vi nu, 12 år senare. Han var nu nästan allt som han själv tryckte ner mig med sist vi sågs. Ett kort brillmongo.

Det enda som jag trodde skiljde oss åt nu var att när jag var 10 år gammal så stammade jag något enormt. Men det lustiga är att allt han fick fram när han såg mig i ögonen var ”h-h-h-hej”.

Det sorgligaste i den här historien är att han troligtvis är den som mådde sämst både för tolv år sedan och i helgen. och därför hade jag bara en sak att säga där klockan halv 1 på lördagskvällen.

”- Det är lugnt, tänk inte på det. Tolv år är en lång tid, alla ändras. Blicka framåt.”

Jag fick en rolig fråga idag av en gammal vän.

”Hur orkar du vara så glad?”, undrade hon.

Mitt självklara svar på den frågan är: ”För att jag vill”.

För några veckor sedan var jag inte ens hälften så glad. Nydumpad, arbetslös, pengalös, och så vidare. Så hur gick det till? Hur gör man för att gå från förkrossad till nästan för lycklig på några veckor? Enkelt. Bestäm dig för att det är det du vill. Vill du inte stå kvar där du är just nu, så börja ta små små steg därifrån. Försök inte ändra hela dig själv på en gång, men börja med att ändra lite i taget. Det är inte så svårt som det verkar. Tro mig.

Jag satt nyss och snackade med en gammal vän som jag mötte via Internet för många år sedan. Jag berättade lite om allt nytt som har hänt i mitt liv det senaste. Att ha gått från att vara arbetslös och bostadslös, till ett nytt jobb och bostad i en ny stad på mindre än två veckor och med mig själv som enda verktyget.

”Jag önskar att jag också kunde det”, är reaktionen jag fick.

”- Du kan”, sa jag.

För varför skulle hon inte kunna klara av det? Det som har gjort att jag har lyckats vända mitt liv helt om är för att jag själv har valt det. Jag tröttnade på att sitta dag in och dag ut och vänta på något som aldrig kommer komma. Vi lever bara ett liv. Jag tror inte att någonting händer efter våran död. Inget evigt liv i något paradis. Paradiset blir inte mer än det vi lyckas skapa av våra liv. Så varför inte börja skapa?

Alla tänker på att förändra världen, men ingen tänker på att förändra sig själv.

Vad skulle du göra om du visste att du inte kan misslyckas?